Vad är det värsta som kan drabba en människa? Mitt, och säker många andras svar blir, att förlora sitt barn.

Det var vad som hände oss 2001 när vi förlorade en av våra tvillingar i graviditetsvecka 33.

Upprinnelsen till denna hemsida är att jag vill dela med mig av våra erfarenheter och berätta hur vi tog oss igenom sorgen för att kunna hjälpa och stödja andra som varit med om liknande situationer, antingen själva eller om man känner någon som förlorat sitt barn. Detta gör jag genom att föreläsa om vår historia.

Under mina föreläsningar berättar jag hur vi tog emot beskedet att vår son inte längre fanns med oss, hur fint vi blev bemötta av personalen på Akademiska sjukhuset i Uppsala samt hur vi reagerade för att kunna ta oss igenom sorgen. Det jag dock framförallt vill förmedla är känslan av att man kan gå vidare och få ett rikt och glädjefyllt liv ändå - bara man tar sig igenom sorgen så finns ljuset där!

Jag heter Karolina Karlsson, är 46 år och bor i Uppsala med min man och våra tre barn.

Jag är inte utbildad coach, författare eller ledarskaps-utvecklare. Min föreläsning är inte vetenskapligt grundad med statistik över barnadödlighet el dl. Jag är en mamma som förlorat ett barn och vill dela med mig av mina personliga erfarenheter om hur vi tog oss igenom sorgen.

Den största anledningen till att jag valt att berätta vår historia är dock att jag känner att jag är skyldig vår lille kille det. Vi kan inte få honom tillbaka men jag kan göra mitt bästa för att något gott skall komma ut av att vi förlorade honom.